Älska mjölksyra, älska träningsvärk.

Det blev ingen träning i måndags och ingen idag heller. I måndags hann jag inte men idag har jag ingen bra ursäkt. Det känns verkligen som om jag har en gubbe på varje axel, en god och en ond. Så här lyder konversationen mellan dem:

- Det är mörkt ute och du har jobbat hela dagen, du behöver inte träna idag.
- Men herre gud, du har ju släpat med dig joggingskorna till Tyskland då måste du ju använda dem.
- Det är obehagligt att springa i en liten by som man inte känner till och gå till gymmet och stirra in i en gul betongvägg, det gör jag inte.
- Du vet hur skönt du tycker att det är att springa, bara du kommer ut. Efter en lång arbetsdag behöver du frisk luft.
- Jag behöver vila, jag har nog fortfarande ont i benet om jag springer.
- Men vad har du för allternativ: gå ner till baren och dricka en öl, för det gjorde du inte alls i München? Ska du någon gång klara av att springa ett marathon måste du hålla igång.
- Men öl är gott...

Ja, jag kan hålla på hur länge som helst. Men jag kan berätta att den onde vann. Med ytterst lite marginal. Det blev jobbsnack och en annanasjuice i baren. Alltid kul att prata framtid och visioner.